Försöker..
Idag har jag varit med mina brorsöner på bio och sett Mästerkatten... oxå mys... :)
Men när jag kommer hem smyger sig ensamheten på... jag saknar honom så mycket :(
Han säger att jag ska glömma honom... om det vore så enkelt att säga som att känslorna bara försvinner... för honom verkar det jättelätt men inte för mig... glömmer gör man aldrig men att gå vidare...
Jag kan inte gå vidare än.. hans grejer finns kvar här... han är skriven här fortfarande.. jag saknar honom så mycket..
Saknar hans mat, hans sällskap, hans varma kropp, hans sätt att fixa saker... min bil har slut batterier nu.. den är stendöd... jag vet att han hade kunnat fixa de.. på nåt sätt...
Jag har verkligen gått ner i vikt... provade min klänning som jag sydde upp i Thailand för typ 4 år sen.. jag är smalare nu än vad jag var då... wow.
Men nu när jag inte äter regelbundet och inte äter colombiansk mat så kommer jag gå upp... jag tröstäter oxå.. vet att de är fel men vad ska jag göra.. jag har ingen ork eller inspiration just nu... och jag hatar att laga mat överhuvudtaget..
Mamma kommer snart hit igen.. de är på marknad i Jokkmokk... behöver mamma...
Ha en skön lördag...
Man får vara deppig och nere, men man får inte glömma bort det som man tidigare tyckte var dåligt och bara se det som var bra (när det i själva verket kanske inte var så bra)... man har en tendens att göra det.... vet jag av erfarenhet ;) Försök att ta vara på tiden med dig själv, ta hand om dig och hitta på sånt som du brukar tycka är roligt, då blir det inte lika jobbigt... omringa dig med vänner som du håller kära och ha myskväll hemma tillsammans med någon vän? Kanske ett glas vin, någon bra film och babbel hela natten? :)
Kramis
Att vara deppig och nere är mänskligt. Glömma är omöjligt. Saknad är inget som går att tvinga bort och gör man det, så slår de ändå till för eller senare. Bättre att ta tag i det på en gång. Låta det ta den tid det tar liksom.
Nu i början, försök koncentrera dig på det "dåliga", för även om det skulle bli ni två igen, så skulle samma problem finnas. Sad but true ;(
Sen då saknaden börjat avta (för även om det känns omöjligt, så kommer den göra det tids nog) så kommer du minnas de bra med ett leende på läpparna.
Life goes on, ett av de mest slitna uttrycken, men är också sant. Som sagt, just nu känns det garanterat omöjligt, men du kommer märka det en dag. Att livet rullat på och att du mår bra igen.
Men hur länge det tar tills den dagen kommer, de får tiden utvisa.
Kom bara ihåg det, att det är mänskligt att sörja och vara deppig, att sakna. Hoppas han också förstår det innerst inne.
Puss <3
